Vilken dag… jag är helt slut!
Men tänkte försöka skriva en rapport ändå, kan vara bra att ha i framtiden och gå tillbaka och läsa. För kom ihåg att jag mest skriver här för min egen skull. Men självklart roligt om andra läser och framförallt kommenterar.
Morgonen började bra och Elias vaknade med full blöja. Han är fortfarande lös och dålig i magen. Han åt välling och sedan fick han massor att dricka i hopp om att vi skulle hinna samla ihop lite kiss till urinprovet. Det gick inte alls så vi satte på den konstiga påsen på snoppen och åkte till Hudik.
När vi var framme jagade vi rätt på en parkering och fick en relativt nära för en gångs skull. Vi fick komma in nästan på en gång vilket fortfarande förvånar mig. Elias fick emlaplåster (bedövning) i båda armvecken för kommande nålstick. Sedan tog det ett litet tag innan det kom något kiss men till slut så. Sedan var det full fart och tur var väl att det fanns leksaker att sysselsätta sig med. Elias var pigg och glad som vanligt. Barnläkaren kom in och det var en väldigt trevlig och bra typ. Han kände och klämmde igenom hela Elias kropp, lyssnade på hjärta, kollade öron, hals, ögon, ja allt! Allting såg superbra ut och det enda han kunde se med ögonen var ju just att han ÄR blek. Inget annat. Överläkaren kom också in och tog en titt.
Elias dricker lite vatten i väntan på provtagning och Patrik gör reklam för Söderhamn med sin jobb-tshirt.
Sedan var det dags för provtagning. Elias satt tyst och stilla i Patriks knä till en början men det var omöjlit att hitta ett bra ställe att sticka på. Han har ju så mulliga armar. De provade tre gånger och sedan var Elias både trött och för ledsen för att fortsätta så vi bestämde oss för en paus.
Som tur var hade vi med oss vagnen så vi traskade iväg ner på stan. Elias somnade jättesnabbt vilket han inte brukar göra i vagnen och sedan sov han väldigt skönt i 1 timme. Vi passade på att handla för våra intjänade pengar på H&M och käka lite lunch (tacobuffé). När Elias började vakna till så handlade vi lite mat åt honom också och sedan stegade vi iväg mot sjukhuset igen. När vi kommit fram så kom en helikopter mot sjukhuset så vi var ju tvungen att stanna och titta på den.

Mobilbilder så kanske inte syns så bra.
Elias och pappa tittar på helikoptern som landar. De gick ännu närmare för att titta också.
Sedan var det dags för provtagning. Den här gången stack de honom i tre av fingrarna och kunde fylla hela 6 små rör med blod att göra prover på. Elias reagerade inte ens när de stack till men blev lite ledsen då de klämmde ut allt blod. Men han satt snällt och avslappnat ändå tills allting var klart.
Efteråt fick han en mjukiskatt för att han hade varit så duktig!!! De tyckte att han var en väldigt tålig kille. Men det visste vi ju redan sen innan.
Så vad händer nu?
Vi vet egentligen inte så mycket i nuläget. Förrutom att hans blodvärde ligger på 62. Det skall egentligen ligga kring 110 i hans ålder. Doktorn sa att på de prover de kan se nu så kan han nästan helt säkert säga att det inte handlar om någon allvarlig blodsjukdom, tex. Leukemi vilket självklart har snurrat i både Patriks och min hjärna sen igår.
Men vad det är vet dem inte förrens de har fått mer provsvar. Om det är något väldigt akut ringer han i morgon då några av svaren har kommit. Annars ringer han till veckan. Tur i oturen var väl att Elias är dålig i magen så de hann ta två avföringsprover idag också, och vi skall göra 4 st hemma också. Fick med rör och instruktioner så här skall det petas i bajs ;-)
Jag känner mig helt slut i hjärna och kropp just nu. Det har varit en låååång dag. I morgon är jag ledig och Elias blir hemma från dagis han med. Patrik skall däremot jobba som vanligt.


torsdag, september 10th, 2009, 19:37 | 



11 september 2009 at 8:13
Jag försår er om ni är slut. Oroad är man väl alltid som förälder. Uscha så känns allt så jätte hemskt när det handlar om sjukhus med. Keep up the strength!
11 september 2009 at 13:43
den där helikoptern såg vi också när vi skulle gå in! måste ju precis ha missat varann med andra ord.