Det är ju inte meningen att vi ska ha någon bil överhuvudtaget.
Inte mamma heller för den delen.
I morse skulle mammas karl åka in och hämta mig, skjusa mig till dagis och sedan skulle vi vidare på jobb.
Trodde vi ja.
Han ringde och sa att han stod stilla efter Flygvägen. Typiskt.

Jag som har 0:- kr på mobilen, men tack och lov gratis sms, fixade iväg två att titta på bilen, samtidigt som jag satte Elias nere i trappuppgången och förklarade för honom att om han sitter stilla där så skall mamma bara springa upp och bära ner vagnen. Han sa ja och nickade lite försiktigt. Jag tog det osäkra före det säkra och traskade upp, pratade med honom hela tiden så jag hörde om han kom närmare eller så. Men jag bar ner vagnen och han satt stilla där vi hade kommit överens om att han skulle sitta. Duktiga skitunge! :-)
Elias blev jätte glad och sa; agn, agn, aaaagn! (vagn alltså!)
Och sedan traskade vi iväg till dagis.

C lyckades efter många om och men köra bilen till verkstad så där står den nu och vi sitter hemma hos mamma. Hur vi tog oss hit är en helt annan historia som bara gör mig lite (mycke!) förbannad så den hoppar vi över så länge…

Kaotisk morgon kan man lugn säga, men allt löser sig till slut, och en himla tur är väl det!

tisdag, oktober 6th, 2009, 8:59   |   Mina tankar  |  RSS feed |  Respond  |  Trackback